Blir sköldpaddan sjuk är orsaken oftast miljö/kost relaterad. Det gäller alltså att inte bara bota sköldpaddan, utan även att söka fel och ändra i sköldpaddans miljö, kost och skötsel.

Ett bra sätt att kontrollera sköldpaddans hälsa är att med jämna mellanrum väga den, skriv en vikttabell. Att då och då noggrant kontrollera sköldpaddans ögon, mun och näsborrar är också viktigt. 

Tunga och svalg, skall vara fint rosafärgad. 

Näsborrarna skall vara torra. Efter att sköldpaddan ätit och druckit äter kan dock vätska tränga ut ur näsan, det är inget att oroa sig över. Det händer ibland att matrester fastnar i näsgången. Det kan ge upphov till rinnande näsa. Man sköljer då näsgångarna med vanlig koksaltlösning. Använd spruta med mjuk ände. Torr miljö kan också ge upphov till rinnande näsa, ändra till fuktigare miljö, bada oftare (se skötselråd). RNS (Runny nose syndrome) se nedan.

"Näbben" på sköldpaddorna skall egentligen aldrig behöva slipas, det finns ingen som gör det på vilda sköldpaddor. I fångenskap kan näbben dock börja växa. Detta är en följd av felaktig och eller för mycket mat. Min erfarenhet är att har näbben en gång börjat växa så fortsätter detta under sköldpaddans liv. För att inte sköldpaddan skall få problem med att äta och dricka måste näbben slipas. Det kan man göra på två sätt. Antingen med vanlig nagelfil eller med maskin. Det går lätt och snabbt att slipa med maskin, men kräver en "lätt" hand.

Klorna skall aldrig tillåtas att börja växa. Om så är fallet måste man verkligen tänka över sin sköldpaddshållning. Klipp klorna och se över hela sköldpaddans kost och miljö.

Ögonen skall vara klara och pigga. Svullna ögon är symtom på flera olika saker. Det kan vara A-vitaminbrist, eller till och med en överdosering. Bägge orsakerna är enligt mina erfarenheter ovanlig på landsköldpaddorna. Svullna ögon är även symtom vid RNS.

Huden skall vara fri från sår och rodnader. Ibland kan vassa kanter på skalet skava hud på ben och hals. Fila vassa skalkanter. Hudskador orsakade av skalkanter är oftast relaterat till fel i skötseln. Fel utfodring ger felväxt av skölden samt även oförmågan att "bära upp" sin sköld. Sårskador rengörs med jodpreparat.

Bad anses numera göra mer skada än nytta.

I"Testudo Häufig gehaltene Arten" skriver Hans Jürgen Bidmon bl. a., att om man badar sina sköldpaddor for ofta och med för korta mellanrum, tar de upp de vatten (genom kloaken) och avlevererar avföring. Men det kan snabbt konstateras, att avföringen vid bad blir lösare och lösare, och efterhand innehåller den mer och mer ofullständigt smällt växtmaterial. Detta beror på att med täta avleveringar av avföring, utskiljs också genom ändtarmen de bakterier, som är nödvändiga för matsmältningen, och dessa bakterier avtar i antal. Resultatet blir diarré och matsmältningssproblem.

Han fastslår, att hos en ung grekisk landsköldpadda, som icke badas, varar tarmpassagen 7-9 dagar. Blir sköldpaddan badad varje dag, varar tarmpassagen 2-3 dagar. Man förstör på detta sätt den goda tarmfloran, som är så viktig for matsmältningen. 

-Och om tarmfloran är ur balans, är sköldpaddans immunförsvar mycket nedsatt!

Avföringen skall, om sköldpaddan är frisk, vara fast och fri från inälvsmask.

Förstoppning är sällsynt på sköldpaddor som sköts på rätt sätt. Äter sköldpaddan grus och sten, kan det vara ett tecken på kalk och/eller mineralbrist. En sköldpadda som får en varierad fiberrik kost har sällan problem med förstoppning. Vid förstoppning, bada sköldpaddan i ljummet vatten flera gånger per dag. Bada under lång tid, gärna upp till en timma. Håll vattnet ljummet under hela badningen. I svårare fall kan paraffinolja ges oralt.

Tarmframfall är något jag har sett vid ett par tillfällen. Förmodligen har även detta ett samband med felaktig kost och förstoppning. Peta försiktigt in tarmen i kloaken. Det måste förmodligen upprepas flera gånger per dag. Möjligen kan bad i sockerlösning hjälpa?? Utgången för sköldpaddan är osäker. Uppsök veterinär.

Urin är något färgat mot gult, det syns även ett vitaktigt ”sekret”, detta är urinsyra och är helt normalt. Konsistensen skall vara ungefär som filmjölk. Är det riktigt tjockt, och rikligt, kan det vara tecken på för mycket och/eller för kraftigt foder. Felaktig kost, miljö (för torr miljö) och avsaknad av vatten kan i värsta fall ge urinsten. Grus i urinsyran är ett tecken på att man bör ändra kost och skötsel. Stenbildning är allvarligt och kan leda till sköldpaddans död. 

Vid riklig matning av maskros, kan urinfärgen ändras till rosa/röd/rödbrun färg. Inget att oroa sig över.

Illaluktande och missfärgad grönaktig urin kan vara ett tecken på parasiter. Uppsök veterinär.

Avmaskning av sköldpaddan bör göras då och då. I vissa skötselråd står att man skall avmaska en till två gånger/år. Jag tycker att avmaskning absolut inte bör ske oftare än en gång/år. Oftast räcker det med att avmaska vid behov. Kontrollera att avföringen är fri från synliga inälvsmaskar. Är sköldpaddan hängig och "slemmar" i näsa och svalg, kan detta vara ett tecken på parasitangrepp. Axilurpasta 19% (egentligen avsedd för hästar) är det preparat man i första hand skall använda. En enkel dosering för Axilur är: Fyll ett skogshallon med Axilur/ges till ett kilo sköldpadda. Ge fem dagar i rad. Gör sedan fjorton dagars uppehåll. Ge ytterligare tre dagar i rad. Vid allvarliga parasitangrepp kan Flagyl vara nödvändigt. Detta är receptbelagt, följ veterinärens råd. Misstänker man parasitangrepp, kan avföringsprov skickas för analys. Fråga veterinär.

Skölden skall vara hård och fast. Observera att unga sköldpaddor har en sköld som "sviktar". Det tar upp till tre år innan sköldpaddans sköld är hård (mjuk sköld se MBD) Kontrollera även att skölden är ren. Sköldpaddor som hålls på begränsade ytor får ofta avföring på sin buksköld. Området runt svansen är ofta utsatt. Rengör då och då sköldpaddans skal. Använd mjuk borste. Till små sköldpaddor är en mjuk tandborste idealisk. Det är inte fel att då och då även rengöra med ett jodpreparat. Hanarnas "plåtar" närmast svansen har en tendens att "luckras upp", kontrollera detta extra noga, rengör med jodpreparat. 

Man skiljer enklast mellan hane och hona genom att titta på svanslängden. Hanen har längre svans än honan.

Sår och bettskador orsakade av hund är vanligare än man tror. Hur snäll hunden än är, låt inte hundar vara i kontakt med sköldpaddor. Allvarliga sårskador måste behandlas av veterinär.

Penisframfall (Penis prolaps) se Gunnel Anderssons text nedan.

Värpnöd se Gunnel Anderssons text nedan.

RNS (Runny Nose Syndrome) kan ibland vara ett problem, speciellt hos känsligare sköldpaddsarter. Symtomen är att sköldpaddan blir snorig och ofta även inaktiv. Det kan vara svårt att upptäcka, speciellt på ungar. Orsakerna till RNS har diskuterats fram och tillbaka. Låg luftfuktighet kan vara en bidragande orsak. En naturligt arrangerad miljö med substrat och växter hjälper till att höja luftfuktigheten. En annan orsak kan vara att matrester sätter sig i näsgången och irriterar, att spola näsgångarna kan hjälpa.
En annan, och allvarligare, orsak till "snuva" är om sköldpaddan har utsatts för drag eller onormal kyla. Detta kan leda till lunginflammation och sjukdomsförloppet kan gå väldigt snabbt. Uppsök veterinär omgående, antibiotikabehandling kan då vara nödvändigt. Behandlingen är ofta långvarig, och återfall är inte ovanligt. Man talar då om kronisk RNS. Tålamod och god hygien i sköldpaddans miljö är avgörande vid behandlingen. Har man flera sköldpaddor krävs isolering av det sjuka djuret. Hantera aldrig friska och sjuka djur utan att "sprita" händerna. 

MBD (Metabolic bone disease) orsakas av två olika anledningar. Dels i form av felaktig kost, avsaknad av Ultraviolett strålning (UV-ljus), kalktillskott. Allt detta sammantaget ger till sist MBD, en onormal och ofullständig utveckling av benstomme och sköld (deformerad och mjuk). Denna form av MBD är alltså enbart relaterad till felaktig skötsel. Man kan få stopp på förloppet genom att drastiskt ändra sköldpaddans kost och skötsel. 

Den andra formen drabbar endast ungar, oftast under sköldpaddans första månader. Man kallar tillståndet HFS (Hatchling failure syndrome eller Soft baby syndrome). Symtomen tycks komma helt oförklarligt. Vissa år kan symtomen i kullarna utebli helt, medan andra år drabbas flera ungar. Ungar av alla arter kan drabbas. Ungar tycks inte tillgodogöra sig föda, blir svagare, skalet ändrar färg. Tycks få en transparant lyster. Skalet blir så småningom mjukt. Det finns ingen behandling att ge och utgången är dödlig. Orsakerna har diskuterats men någon konkret orsak till problemet har inte konstaterats.

Min personliga erfarenhet är att det drabbar sent på säsongen kläckta sköldpaddor. I mitt fall är det endast kleinmanniungar som drabbas. Honorna lägger ett, två eller tre ägg vid varje tillfälle. Honorna lägger sina ägg med tre till fyra veckors intervall. Äggsäsongen börjar i december och pågår sedan under hela våren, ibland så länge som fram till början av juni! Under en så lång och utdragen äggsäsong förbrukar naturligtvis honorna en mängd kalk för uppbyggnad av ägg. Möjligen uppstår en brist i sent lagda ägg. Detta resulterar sen i "sjuka" ungar. Det finns även en tendens att sent kläckta ungar väger mindre. Det finns ytterligare en stor skillnad mellan tidiga och sent kläckta ungar. En unge kläckt under våren har, till skillnad från en unge kläckt i september/oktober, möjligheten att vistas ute under sommaren. Utevistelse med solen som UV-källa har naturligtvis en stärkande effekt jämfört med "konstlat" ljus. 

Blir din sköldpadda sjuk, kontakta din uppfödare eller sköldpaddskunnig veterinär.

 

Nedanstående text är skriven av Leg. Vet. Gunnel Anderson, expert på sjukdomar hos reptiler.

Bristsjukdomar

Svullna ögon är oftast orsakat av A-vitaminbrist. Denna sjukdom är mycket vanligare hos vattensköldpaddor som ej äter så mycket grönsaker. På grund av att ögats immunförsvar vid A-vitaminbrist blir nedsatt, kompliceras tillståndet ofta av bakteriella infektioner. Om ögonen är så svullna att sköldpaddan inte kan se så äter den inte. 

En mjuk sköld tyder på brist på kalcium eller vitamin D i fodret. Ge sköldpaddan så mycket naturligt solljus som möjligt, men se till att den kan dra sig undan i skuggan. Om sköldpaddan hålls inomhus, använd UV-belysning för att efterlikna solljuset. Använd kalcium-vitamin D3-tillskott i fodret. Se även till att komplettera fodret med ett balanserat vitamin- och mineraltillskott för all framtid.

Missbildad sköld kan bli följden av felaktig utfodring. De vanligaste orsakerna är brist på kalk i kosten, överskott av protein i kosten, samt brist på tillgång till UV-ljus. Ryggskölden kan bli ihopsjunken, skölden kan verka för liten, rygg- och bukskölden kan verka passa dåligt ihop, de små sköldarna på ryggskölden kan bli överdrivet kupiga. Kosten måste justeras, och kalktillskott ges. 

Värpnöd kan ibland orsakas av felaktig balans av mineraler i fodret. Andra orsaker kan vara brist på bra äggläggningsplats och att honan störs av yttre faktorer. Sköldpaddshonan kan inte lägga ett/flera ägg utan hjälp. Symptom kan vara krystande och oro, eller utmattning och trötthet. Kalcium behövs för att muskulaturen, och i detta fall livmodern, ska kunna dra ihop sig ordentligt. Om en dräktig hona lider brist på kalcium i fodret blir resultatet alltså värpnöd. Orsaker kan vara felaktig utfodring, brist på tillgång till naturligt solsken, eller annan bakomliggande sjukdom. Problemet är oftast livshotande. Då värpnöd misstänks måste sköldpaddshonan genast till veterinär. Med injektioner av kalcium och hormoner kan många gånger äggläggningen komma igång. Ibland krävs dock kirurgiska åtgärder.

Bakteriella infektioner 

Lunginflammation orsakas av nedkylning och är svårbehandlat i sent skede. Symptom kan vara slött beteende, upphörd aptit, öppnande-stängande av munnen som en fisk. Sköldpaddan kan ha rinnande näsa och väsa då den andas. Isolera den genast från andra djur. Kontakta veterinär.

Svullen nacke, bakom eller under ögonen på ena eller båda sidorna är vanligen tecken på en böld i mellanörat. Detta är ofta en följd av vitamin A-brist eller kronisk luftvägssjukdom. Den infekterade hörselgången måste öppnas kirurgiskt och varet måste avlägsnas. Dessutom måste sköldpaddan behandlas med antibiotika.

Blodförgiftning, dvs en allvarlig infektion som spritt sig i hela djuret, kan orsakas av ett flertal bakterier. Små infektioner, exempelvis i sår, kan vara inkörsporten för bakterien. Felaktig utfodring kan ha försvagat sköldpaddan så att infektionen lätt sprids vidare. I takt med att vitala organ blir angripna så försvagas sköldpaddan ytterligare, och andra sjukdomssymptom ses. Det kan till exempel vara kraftig rodnad i huden, samt spontana småblödningar här och var i hud och slemhinnor. Denna sjukdom kräver mycket intensiv behandling för att sköldpaddan ska kunna räddas.

Skalröta innebär fläckar eller förändringar i skalet, och kan orsakas av direkt yttre trauma, eller vara en följd av felaktig utfodring, allmän försvagning, och påföljande infektion med bakterier eller svampar. Ryska stäppsköldpaddor är känsliga för fuktigt/blött bottenunderlag och kan reagera mot detta med infektioner i bukskölden. Understödjande behandling med mat, vatten och värme, samt medicinering lokalt på förändringarna eller via injektioner. Förändringarna kräver ofta mycket lång tid för att avläka.

Munröta innebär en infektion i munnen, som oftast hänger ihop med felaktig utfodring eller allmän sjukdom. Tidiga symptom kan vara ökad salivering och rodnad i munslemhinnan. Då sjukdomen fortskrider ansamlas ostliknande var i munnen, och en dålig lukt från munnen uppstår. Intensiv behandling med rengöring av munnen, injektioner av antibiotika och vitaminer, samt tvångsmatning är oftast nödvändigt för att få bukt med denna allvarliga sjukdom.

Salmonella är ofta en normal beståndsdel i sköldpaddans tarm, och orsakar sällan sjukdom hos sköldpaddor. För människor som hanterar sköldpaddan, och framför allt barn eller personer med nedsatt immunförsvar, kan bakterien däremot orsaka en allvarlig tarmsjukdom. Om man är noga med sin hygien efter hantering av sköldpaddan så är dock risken att drabbas av sjukdom liten.


ParasitsjukdomarSköldpaddor kan drabbas av en stor mängd olika tarmparasiter. Detta gäller dock nästan enbart viltfångade djur, eller djur som vistas utomhus sommartid.

Inälvsmask är slanka vita maskar. Exakt typ fastställs via avföringsprov. Kräver ofta receptbelagd medicin för att åtgärdas. Självklart måste terrariet, ”inredning” och underlag rengöras noga och/eller ersättas för att förhindra återinfektion. Rutinmässig avmaskning kan göras med det receptfria medlet Axilur.

Skabb ses ibland, framför allt om sköldpaddan inte hålls ren. Insektsmedel är giftiga och ska aldrig användas.


Yttre skadorSkador uppstår oftast efter slagsmål med annan sköldpadda, eller efter bett av familjens hund. Sårskador kan även uppstå efter parning. Hanen kan bli mycket aggressiv mot honan, och kan bita henne rejält.

En skadad sköldpadda måste komma under behandling av veterinär snarast. Sårrengöring och antibiotikabehandling är väsentligt. Sköldpaddan måste oftast hållas ifrån vatten för att inte försena sårläkningen. Skador i sköldarna kan lagas med någon typ av härdande lim.

Sår på bukskölden kan orsakas av infektioner på områden som konstant utsätts för nötning, t ex mot cementgolv, eller mot ohygieniskt underlag. Tvätta bukskölden dagligen, behandla eventuellt med svampmedel, och håll buren ren.

Uppätet främmande föremålSköldpaddor kan äta på en mängd icke avsedda föremål, till exempel grus, sten eller delar av inredning eller underlag. Det är mycket sällan som ägaren råkar se när sköldpaddan sväljer föremålet. I stället kan sköldpaddan så småningom äta allt sämre och bli avmagrad. Hos veterinär kan då orsaken upptäckas med hjälp av röntgen. Vissa föremål syns direkt på en vanlig röntgenbild, ex stenar. Ibland har dock föremålet en mindre täthet, varför en kontraströntgen måste utföras. Vissa föremål går att få ut den naturliga vägen med hjälp av lavemang. Ibland krävs dock kirurgi.

Förstoppning kan lösas genom att låta sköldpaddan blötläggas i ca 30 min per dag i ljummet grunt vatten.

Förvuxen näbb. Sköldpaddans förhornade mundelar växer hela livet. I fångenskap blir dessa ofta förvuxna, och måste klippas ner då och då. Ofta är förvuxen näbb ett tecken på felaktig utfodring eller bakomliggande sjukdom. Sköldpaddan bör därför undersökas av veterinär, förmodligen behöver även blodprov tas.


Reproduktionsproblem (förutom värpnöd). Erektion hos hane förväxlas ofta av en oerfaren sköldpaddsägare med ett framfallet inre organ. Sköldpaddans penis är ofta mörkpigmenterad och något spaderformad. Den fälls ut då och då under parningssäsongen, och ofta i samband med badning.

Penisprolaps: framfallen penis som ej dras in igen, ses ibland av okänd orsak. Organets slemhinna blir torr och lätt utsatt för yttre skador. Om framfallet upptäcks tidigt kan penis ibland masseras in igen. Ofta krävs dock amputation av organet. 

 Bilden visar en normal penis.