Vad man bör tänka på för att sköldpaddan ska få en stressfri tillvaro.

Otto Höj Madsen (Översatt med tillstånd av författaren. Originalet finns på www.marginata.dk)

Många vuxna, och särskilt vi i den äldre generation, har som barn haft en sköldpadda. De kan då tyckas att det kunde vara trevligt för barnet eller barnbarnet att få en sköldpadda. Fler och fler barn får dessvärre allergi av pälsdjur, tanken faller då också av den orsaken naturligt på en sköldpadda, när det ska anskaffas ett husdjur. (Men sköldpaddor är inte husdjur.) Många barn fascineras dessutom av  sköldpaddor, när de ser sådana djur.

-Självklart!

Det gjorde jag själv, då jag som liten pojke fick en grekisk landsköldpadda, som jag hade stor glädje av i många år, tills jag som ung lämnade barndomshemmet för gott. Man ska heller inte avvisa det faktum, att existensen av  till exempel Ninja Turtles och Bamses kompis Skalman bidrar till att vända barns uppmärksamhet på detta djur. 

Cassiopeia är en riktigt vacker marginatahona.

Men hon har det bäst, om man "nöjer" sig med att iaktta henne och hennes "kollegors" spännande utseende och fascinerande beteende.

Bäst är: INTE RÖRA!

Men det är viktigt att göra klart för sig, att sköldpaddor som är kräldjur INTE är keldjur. När man kelar med sköldpaddan genom att till exempel gnida den under hakan med ett finger, stänger den ögonen. Detta er inte ett tecken på njutning. Det är som regel ett tecken på stress. Därtill kommer, att sköldpaddor faktiskt är skräckslagna, när man lyfter upp dem från marken. Ofta vill de i denna situation släppa urin som en stressreaktion. Man måste göra klart för sig, att sköldpaddor inte är husdjur som däggdjur kan vara. De är och blir vilda djur, som man håller i fångenskap.

De kan vänja sig vid människor till viss grad, men de blir aldrig tama.

Därför ska de, som de reptiler de är, faktiskt hållas så naturligt som möjligt i överensstämmelse med förhållandena i deras naturliga biotoper.

Wolfgang Wegewhaupt formulerar det således i sin bok "Natürliche Haltung und Zucht der Griechischen Landschildkröte" 2006: 

"Sköldpaddor är reptiler, som enbart styrs av instinkter. Instinktstyrda djur kan inte "förmänskligas", och man ska inte smeka sköldpaddan eller uttrycka andra kärleksfulla handlingar. Tvärtemot kommer beröring, lyft och skakningar inte bara att förorsaka obehag , utan dessutom extrem stress. Hantering av  dessa vilda djur bör därför inskränkas till absolut nödvändiga lyft och hälsokontroller. Stress förorsakas också av närvaron av andra djur eller barn, som finns i närheten."

Ska man låta sina barn hålla sköldpaddor, ska det under alla omständigheter inte bara vara på förslag av foräldrar eller mor-farföräldrar. Det ska vara tal om ett massivt och klart formulerad önskan från barnet själv. Och barnet ska dessförinnan ha satt sig in i skötselråd. Det ska foräldrarna också. Föräldrarna är ju backinggroup för barnets sköldpaddsägande. Man kan inte, som många säger vid denna fas av samtalen, bare förlita sig på sitt sunda förnuft. Reptilhållning skiljer sig från innehav av däggdjur, och reptilinnehav kräver en annan kunskap. Om sköldpaddan försummas och inte sköts riktigt, dör den långsamt. I motsättning till däggdjur, där man efter några få dagar kan se på djuret, att det är något fel, ser man inget på sköldpaddan förrän efter mycket lång tid. Den blir bland annat gradvis långsammare och slöare, men eftersom man inte riktig vet, hur den i grunden har det, och inte riktigt vet, hur den borde ha det, lägger man inte riktigt märke till om något är fel. Om man till exempel aldrig väger den, upptäcker man ju inte en viktnedgång.

-Men sköldpaddan dör alltså. Det tar bara lång tid. Det kan ta ett år.

-Eller mer.

-Men den dör!

Felaktigt hållna sköldpaddor lever inte länge - Men de dör långsamt! Felaktigt hållna/fodrade sköldpaddor, som är tillräckligt seglivade för att inte dö, blir vanskapta med skeva/hoptryckta sköldar, Tobleronespetsar i sköldplåtarna, papegojnäbb, osv. Bortsett från näbben, som kan klippas, är alla dessa skador bestående. Samtidig har det skett skada på de inre organen. Man är alltså tvingad till att sörja för att den nödvändiga kunskapen finns i hemmet innan man anskaffar sköldpaddor.

Har man så kunskap om sköldpaddsskötsel, ska man självklart härefter med stöd av denna  bruka sitt sunda förnuft. Men sunt förnuft kan alltså inte ersätta kunskap, när man talar om reptiler. Och när barnet har uttryckt stort intresse för sköldpaddor och har lärt sig den nödvändiga kunskapen, får man självklart vara medveten om att barnets intressen och prioriteringar skiftar med åren. De flesta barn tappar intresset, även om de har varit djupt engagerade i sköldpaddorna. Har man gjort dessa överväganden, och barnet fortsatt önskar sig att hålla sköldpaddor, ska det påpekas, att erfarenheten tyder på att sköldpaddshållningen först blir riktigt lyckad, om barnet är minst 10-11 år. Då är önskan om sköldpadda också mer stabilt.

Jag har fått frågor från föräldrar till mindre barn, som ville förhöra sig, om vi hade sköldpaddor, som var barnvänliga. Jag skulle svara, att frågan är inte, om sköldpaddorna är barnvänliga. Frågan är, om barnet er sköldpaddsvänligt!

Det påstås, att det under åren efter det sista världskriget och tills fredning av  landsköldpaddor blev infört på 1980-talet, samlades in omkring 80 millioner landsköldpaddor i medelhavsländerna till det Mellan- och Nordeuropeiska landsköldpaddsmarknaden. Nästan alla dessa landsköldpaddor gavs till barn, och dessa sköldpaddor är nu i stort sett alla döda, fastän europeiska landsköldpaddor vid riktigt skötsel lätt blir 75-100 år. Det är därför inte likgiltigt, hur man behandlar sina sköldpaddor.

Enligt K. Lawrence, British Vetenary Journal , Vol. 144, har man i England genomfört 2 undersökningar om  dödligheten hos importerade sköldpaddor. Undersökningarna gjordes under perioden maj 1982 till maj 1986 gällande 499 moriska sköldpaddor Testudograeca ibera och i  tiden maj 1983 till maj 1986 gällande 106 grekiska landsköldpaddor Testudo hermanni. Alla såldes av djurhandlare. Vid undersökningens slut var 91% av de moriska sköldpaddorna döda och 86% av  de grekiska landsköldpaddorna var döda! Detta ger en dödskvot på 23% - 29% per år! När alla dessa anmärkningar är framförda, ska det så också påpekas, att det i dag - i stark motsättning till tidigare finns många barn som utför en ytterst seriös sköldpaddsskötsel. Och det kommer glädjande fler och fler!

Är det tal om barn, som har reella önskningar om sköldpadda, och som kan antagas ha den nödvändiga kunskapen, och som kan förväntas att kunna omsätta det till att ge utbyte för båda parter (både barnet och sköldpaddan), så bör dessa önskningar i hög grad tillgodoses och tillmöteskommas. Vissa barn bör självklart hålla sköldpaddor. 

Grekisk landsköldpadda hane. Onassis.

Han har det bäst, om man låter honom vara i fred så mycket som möjligt.

Tänk på:

Landsköldpaddor är extrema trygghetsnarkomaner. De är vanedjur och följer var dag fasta rutiner. De behöver mycket lång tid till att anpassa sig till förhållandena. Du bör därför inte hela tiden ändra på anläggningen/terrariet. Du bör inte hela tiden byta om underlaget. Du bör inte ständigt ändra på placeringen av  sten, trärötter, etc. Du bör inte ändra/flytta runt på belysning och värmekällor. Osv, osv, osv.

Du bör heller inte ständigt ta upp en sköldpadda. Om den vill ha ro och inte äter på några dagar, och den inte omedelbart verkar sjuk, så låt den vara i fred.  Låt bli att ta ut den därifrån, där den försöker att gömma sig. Låt bli att lägga den under värmelampan, om den inte vill ligga där. Låt bli att mata den. All denna "omsorg" stressar sköldpaddan.

Landsköldpaddor ska inte absolut äta och dricka varje dag som en hund eller katt. Även små landsköldpaddsungar kan klara sig i upp till 14 dagar utan mat, ofta mycket längre. När du har anskaffat sköldpaddan, är det inte konstigt om den inte rör på sig på flera dagar. Den ska anpassa sig till nya förhållanden. Miljöbyte stressar sköldpaddor.

Om du inte låter dina sköldpaddor dvala, är det vanligt, att de under vinterhalvåret varvar ner/sover från 14 dagar till upp till flera månader. Det är bara sköldpaddans biologiska klocka, som träder i funktion Detta kan också hända under sommaren. Det är helt normalt.

Om du inte låter den vara i fred, stressar du den. Stress ger sjuka sköldpaddor. Om du därför (för att du tror att din sköldpadda är sjuk), flyttar runt på den hela tiden, tar upp den , "doktorerer" på den, ständigt ändrar på dess omgivningar, osv., så slutar det faktiskt med, att du har en sjuk sköldpadda. Det hade du bara inte från starten!

Du ska heller inte ge profylaktisk (förbyggande) maskkur. All medicin försvagar sköldpaddans naturliga immunförsvar.

Du ska heller inte ta dina sköldpaddor till veterinären för årliga eller andra rent rutinemässiga kontroller. Du ska endast ta din sköldpadda till veterinären, när den er sjuk. (Är du i osäker på om den er sjuk, så självklart genast iväg.) Överflödiga transporter och undersökningar stressar djuren enormt, och det är ingen förnuftig grund till att låta en veterinär se på en frisk sköldpadda.

Använd alltid naturen som förbild, när du håller landsköldpaddor